Idag bestämde jag mig.

 

Efter att ha varit nära till gråt i flera veckors tid så bröt jag idag ihop. Strax efter dagens konferens så sköljde det över mig: Jag har endast fyra veckor kvar tillsammans med mina elever...

 

De starka känslor som sköljde över mig där inne i på arbetsrummet, i min ensamhet, fick mig att inse hur viktigt det här faktiskt är för mig, hur mycket det har kommit att betyda för mig... Att undervisa ungdomar, är vad jag vill göra. Att bygga upp ett förtroende hos ungdomar, är vad jag vill göra. Att varje dag få facineras av ungdomars utveckling, det är vad jag vill göra.

 

En del dagar vill jag bara dra täcket över huvudet och försvinna ett tag. Det är dagar då ingenting får gå som det ska och ansvarstagandet väller över. Trots de dagarna så står jag här idag och låter tårarna okontrollerat falla ned för mina kinder, endast pga det stora tomrum som väntar mig. Ni kan inte ana hur mycket kärlek man kan få på en sådan arbetsplats jag är på ❤ Därför vill jag tacka Granbergsskolans föräldrar, som låter mig få låna sådana otroliga personligheter till ungdomar 8 h av min vardag. Att varje dag få mötas av dessa ögon är guld värt ❤

 

Det finns utbildade som har ansökt om min tjänst till kommande läsår och just idag känns det rätt nödlöst att jag ska få fortsätta. Jag väljer dock att hålla humöret uppe, för elevrnas skull och för att våra, förmodligen, sista veckor tillsammans ska bli så roliga som möjligt. Än är inget bestämt... har jag tur så får jag fortsätta och därmed följa med till nya Alirskolan på Gärdet, men så länge ansökningstiden inte har gått ut så går jag med insikten att det är över, efter juni månad...

 

 

Jag ska bli superhjälte i skolans kaotiska värld!