Begravning och efterlängtad syster

Så många olika känslor på en och samma helg... ängslan och sorg, men även glädje och tacksamhet. Fredagen var tung då Lasses begravning ägde rum. Det var en fin begravning med endast de närmaste närvarande och det kändes så skönt att få gråta ut och säga adjö på riktigt. Lasse var trots allt den ende farfar jag någonsin har haft, eftersom min biologiska farfar dog långt innan jag föddes. Om du ändå bara kunde komma tillbaka...
 
Må du vila i frid, Lasse - du är saknad bland oss alla...
 
 
Senare samma kväll tittade jag på TV med Erik vid mitt vänstra bröst och Zellah vid mitt högra. Tillslut brast det... tårarna vägrade att sluta rinna nedför kinderna. Två av dem jag älskar mest av allt var liggandes vid min sida och jag kunde höra deras andetag - det blev för mycket helt enkelt. Jag är så tacksam över att jag har er två i mitt liv.
 
 
- - - - - - - -
 
 
Lördag förmiddag bestod av städning av hela lägenheten samt en tur till kyrkan för att knäppa kort på blommorna som låg hos Lasse under begravningen. Vid halv ett anlände min älskade tvillingsyster (världens bästa vän som jag inte ens är släkt med - så vitt vi vet, i varje fall) eller ja... hon somnade på bussen och hoppade av flera hållplatser för sent så jag och Erik fick åka och hämta henne vid brandstationen - Ella Svensson i ett nötskal. Trots att hon är lite trött av sig så älskar jag henne. Älskade syster. 
 
På kvällen gick vi på bio med Albin för att få tänka på annat än gårdagens tråkigheter. Det var skönt att få skratta lite och jag tror att Albin uppskattade det. 
 
Ella åkte hem söndag eftermiddag och på två dagar hann vi stöka av fyra filmer och 1,5 påse vaniljrån, men även en påse apelsiner och fyra kiwisar - lite nyttiga kan vi faktiskt vara. Nu ses vi inte förrän i janurai och då har hon även hunnit med en resa till Vietnamn... du anar inte hur älskad du är, unge!
 
Älskade tvillingsyster <3
 

Med kärlek, Veronica