Tatueringstid och blommor utanför dörren
Veckan började med att en Veronica vaknade upp, såg sig i spegeln och var nöjd med vad hon såg. Hon bestämde sig därför för att gå till jobbet med endast ett par lätt ifyllda ögonbryn till sminkning den dagen... Att gå till jobbet som den jag faktiskt är kändes riktigt bra. Eleverna slängde ur sig en och annan kommentar, men övervägande kommentarer var endast komplimanger. Jag gick hem med ett leende på läpparna den dagen, helt slut efter all planering, men glad.
Den positiva inställningen till spegelbilden höll i sig resten av arbetsveckan och jag bar mascara endast en dag av fyra. Kanske är det här något jag ska fortsätta med? Jag minns då jag gick i 8:e klass och bestämde mig för att inte längre bry mig. Mamma var sjuk och det fanns liksom viktigare saker att tänka på än hur jag såg ut då jag kom till skolan på mornarna. Jag spenderade därför övervägande den av 8:e klass i mysbyxor, en hoodie och ett osminkat ansikte. Denna look visade sig även en hel del i 9:e klass.
Idag betyder det osminkade ansiktet så mycket mer än "en Veronica som inte längre bryr sig", idag handlar det om att jag faktiskt är nöjd med vad jag ser. Det har dessutom sina fördelar att inte hela tiden vara tillpiffad - tänk vad snygg man känner sig då man faktiskt klätt upp sig, dragit på sig läppstiftet och markerat kindbenen!
Det är inte bara ett härligt självförtroende som stått för veckans positiva inställning: Då jag kom hem från jobbet i onsdags möttes jag av min fina syster. Hon var ute på en promenad till mor sin och tänkte därför titta förbi hos mig då hon ändå var i trakten. Vi stod vid postlådorna och pratade en stund innan vi båda gick vidare, jag hem till mig och hon till mor sin. Då jag kom upp till min dörr kunde jag se att syster min redan hade varit där... Efter sig hade hon lämnat blommor, ett fint paket och en stor påse påskgodis - jag har det allt bra!
Den senaste tiden har det varit en hel del festligheter, men det får vara så ibland. Förra helgen spelade Pistvakt på Tuppenz, i onsdags var det After Work med fina kollegor och imorgon väntas påskfirande med härliga brudar. Man får passa på medan man är ung och orkar hålla igång! Vilka hittar man i dimman imorgon?
Festligheter är inte det enda som är skoj just nu: Nästa vecka väntas tatueringtid tillsammans med finaste Lisa. Tillsammans ska vi göra en nästintill identiskt tatuering, på varsitt lår, med ett citat som visar vilka jävla krigare vi har varit - så mycket skit med taskiga tajming, psykisk ohälsa och gud vet vad, och ändå står vi kvar med båda fötterna på jorden - redo att ta över världen! Citatet får även bli en sorts hyllning till en av våra gemensamma förebilder: Andy Biersack.
Det är inte långt kvar nu... snart är mitt högra lår inte lika naket längre!
Med kärlek,
Veronica
Veronica