En vecka i musikens tecken
Nu är det, åter igen, allt för länge sedan sist... Jag som gång på gång lovar mig själv att jag ska skriva oftare, just för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa om hur cykelturen till bussen var den där tisdagen för tre veckor sedan eller hur mitt hvuud exploderade av frågor som: "Hur många stjärnor finns det i universum?" för tre månader sedan. Bloggen har jag enbart för min egen skull och ingen annans, sedan är det alltid roligt med respons från omgivningen.
Det har hänt en del sedan sist jag skrev och det är väl egentligen anledningen till varför jag inte har skrivit - jag har helt enkelt varit upptagen. Idag är första gången jag är hemma i mer än två h i sträck, vaken tid, på omkring två veckor (och då räknar jag inte med löningsfredagen jag valde att spendera fem h städandes i tvättstugan). Jag jobbar hela dagarna och kommer hem då det redan blivit kväller, och då har jag ju annat för mig än att sätta mig och skriva på bloggen. Ironiskt nog så får jag ändå ingenting gjort... men jag trivs med min tillvaro ändå. Jag börjar sakta, men säkert, stå på egna ben och det känns fördjälva bra - en dag ska jag allt kunna skaffa mig ett eget krypin!
Hälsingland ❤
Då jag inte jobbar försöker jag träffa mina fina vänner och familj så mycket som möjligt. I söndags var jag exempelvis iväg till Freluga och lyssnade till Måns Zelmerlöw med mamma, Annika (morbrors fru), Jorid (lillkusin) och Maj (Annikas mamma). Trots tråkigt väder så hade vi det riktigt trevligt.
Medan jag satt där med en halvtaskig regnjacka och blöta byxor på en hård platsstol så kunde jag inte undgå att le. Vilken suverän artist Måns är ändå! Jag har väl aldrig tyckt varken bu eller bä om honom, men det blev verkligen ett minne för livet. En sådan scennärvaro, humor och glädje. Den kvällen fick mig att fundera varför jag mer eller mindre lade av med sången. Det enda som verkligen kan få mitt humör från botten till toppen lade jag helt åt sidan pga skitgrejer och det är sådant jag ångrar idag.
Samma känsla fick jag, dagen efter, då jag såg Molly Sandén på Brotorget i Bollnäs innan jag skulle gå till bussen efter en lång dag i kassan. Hon lever det där livet som jag för 7 år sedan trodde att jag skulle ha. Uppträder, kämpar för allas lika värde och dessutom lever ihop med självaste Danny Saucedo. Änu en gång blir jag påmind om att musiken var en fördjälva dum sak att kasta åt sidan och vända ryggen till. För att hedra musiken och alla gånger den burit mig då jag fallit så har jag bokat in en tatueringstid med en G-klav på handleden som motiv.
Jag har även hunnit hängt i Öjeparken och lyssnat till musik på "Playwood"-festivalen sedan sist jag skrev några rader. Jag, Andreas och Zellah hade det mycket mysigt trots regn i luften. Även Lisa kom över en sväng och sade hej. En sådan där kväll som man behöver ibland för att få ett avbrott i vardagen.
Man kan säga att den senaste veckan har innehållit en hel del musik, för att fatta mig kort.
Trots massor av roligheter sedan sist jag skrev så har det inte varit spikrakt uppåt. Förra veckan kom nämligen vår katt Sessan hem med ett krossat knä som tyvärr inte gick att rädda. Hon fick igår ta sina sista andetag och behöver nu inte lida något mer. Kattungarna hon fick på min födelsedag var missbildade och dog därför bara någon dag gamla. Det enda vi har kvar av henne är därför några leksaker hon vägrade att leka med och ett halsband hon kliade av sig ibland - men: minnen består ❤ Just nu är jag bara tacksam över att hon kom hem och sökte tröst istället för att lägga sig i något skogsdunge och somna in.
Sessan ❤
Man brukar säga att tiden läker alla sår, men för att gynna läkningsprocessen gäller det att låta sig själv ha det riktigt roligt. Därför känns det extra bra att just denna helg kommer att gå i musikens tecken: Stiftelsen med finaste Lisa imorgon och K-rocken med min pojk Andreas och vänner på lördag. Kunde inte komma mer lägligt!
Lisa kommer även ikväll, men då för att färga min utväxt (så jag ser ut som folk till Andreas systers bröllop nästa vecka) och snacka skit som vanligt. Hon fungerar till mycket hon, den vännen. Hon är en sådan där vän som alla bör ha!
Med Soilwork ljudande i högtalarna ska jag göra någon nytta och skapa lite mysstämning med tända ljus och sådant joll innan Lisa rullar in på gården. Det doftar tjejkväll! ❤
Två sekunder senare: *Lisa rullar in på gården* Skit också... nu rullade hon in. Hon får väl la hjälpa till å tända lite ljus då..!
Med Kärlek,
Veronica