Igår gick jag hem för dagen tidigare än schemalagt pga feber, yrsel och en helt orkeslös kropp. Jag kunde knappt stå upp utan att bli andfådd. Hade jag även haft hosta så hade jag utan tvekan misstänkt lunginflammation. Strax efter klockan 14 var jag hemma och däckade i sängen. Efter 2,5 h:s sömn vaknade jag med dregel över halva kinden - vackert. Jag bad hyresvärden ta med sig Max-mat påväg hem från jobbet och kvällen blev räddad. 

 

För att må något bättre så lyssnade jag på violin-musik och gosade med hunden min bland tända ljus. Även en återfuktande ansiktsmask och lite Sims-spelande hann jag med innan jag kröp ned till sängs igen. 

 

Idag mår jag mycket bättre, men valde att stanna hemma och vila ändå. Huvudvärken har bitit sig fast och jag skulle tro att anledningen till att jag blev knöven från första början är pga stress och högt tempo. Jag har inte hunnit att lyssna på min kropp och tillslut så sade den ifrån. Det viktigaste nu är att verkligen ta det lungt. Jag vill inte att det ska sluta så som det gjort tidigare, då jag legat på gränsen till depression. Som jag har sagt så många gånger förr: Det är okej att visa sig svag. 

 

Förutom en dryg huvudvärk så mår jag i övrigt bra och sitter och fantiserar om sminkningar till Halloween. Jag älskar att leka med smink och färg, även om jag inte är särskilt bra på det. De senaste åren har Halloween inte varit mycket till lyckade då det gäller out-fits och smink...

 

Förra året hade jag precis flyttat och slängde ihop en "Sjuksköterska" av sådant jag redan hade samt kunde låna av vänner. Kvällen var riktigt lyckad på det viset att jag hade enormt med skoj, men out-fit-mässigt kunde jag ha anstängt mig mer. Året innan dess hade min bonusfarfar just gått bort i en tragisk olycka och fest-stämningen var inte riktigt på topp - det året var jag någon typ av Grekisk gudinna i en illa sittande klänning. Ser jag tillbaka så inser jag att senast jag hade en lyckad Halloween-outfit var i början av gymnasiet, 16-17 bast, då jag var 80-tals rockare med nätstrumpbyxor, nitar och plast-örhängen. Håret var söndertuperat och vi levde livet på Tranan. Ni hör ju... Det är dags för en lyckad maskerad igen!

 

Iår är jag värd för två maskerader, en med Marma-gänget och en med brudarna + annat gott folk. Detta betyder att jag har två chanser till en lyckad out-fit! Just nu väntar jag på att en klänning ska dimpa ned i brevlådan, sedan ska i stort sätt allt vara klart. Tanken är att jag ena kvällen ska vara en något sexig, men ändå sofistikerad, vampyr och den andra en skadeskjuten "vampyrifierad" kanin.