"Andas, Veronica... Andas!"

Andas in, andas ut... Andas in, andas ut....
 
Jag sitter i min kök och känner hur allt sköljer över mig... alla måsten har pressats upp i gommen och tiden räcker inte till. Om en vecka ska alla betygen vara satta och jag sitter här, minst lika nervös som eleverna. För första gången ska jag, en person med noll erfarenhet, göra en bedömning på hur 60 individuella elever ligger till kunskapsmässigt i Svenska och SO. Min fråga är: "Hur?" Jag tycker att jag har koll på läget och är i överlag nöjd med min insatts. Övervägande del är godkända, om inte mer, och att då vara hon som har väglett dessa elever till de resultat de nått... det är en rejäl egoboost! 
 
Det som dock får mig att fundera om jag verkligen har gjort rätt är den respons jag får av eleverna... Ena dagen verkar de glada att se mig, medan de den andra inte visar något som helst engagemang. "Är det mig det är fel på? Tycker de inte om mig? Är mina lektioner tråkiga? Vad kan jag göra för att de ska tycka att det är roligare? "Dessa frågor, och flera till, är frågor som jag dagligen har ställt mig den senaste tiden... men idag slog det mig. Eleverna orkar helt enkelt inte. Samtidigt som jag sitter här med bedömningar upp till öronen så sitter eleverna och är rädda att de inte har nått det betyg de satsat på. Det är klart att det visar sig i humöret och engagemanget.
 
Tyvärr, så leder detta oss till en ond cirkel... Stressade elever med stressade lärare leder till en dålig stämning som i sin tur leder till en mindre produktiv undervisning. Idag gick jag från jobbet med gråten i halsen - uppgiven av den tråkiga stämning jag fått uppleva under eftermiddagen. Hur ska jag kunna komma in i ett rum och bära upp taket med min positiva energi, då 26 ungdomar redan bestämt sig för att de ska drag ned taket med sina linor av negativitet? Det går helt enkelt inte. 
 
I sådana här stunder är det vårt ansvar, både lärare och elever, att bära varandra. Vi måste lyfta taket tillsammans och gemensamt skapa en positiv stämning som ger alla ro till arbete. Hur det än är så ska det vara roligt att lära sig nya saker!
 
Så jag vänder mig till er, elever av Sveriges alla skolor, och ber er tänka efter: "Vad gör jag för att gynna min och mina kamraters undervisning?" ...och jag vänder mig till er, lärare av Sveriges alla skolor, och ber er tänka efter: "Vad gör jag för att dämpa mina elevers press och stress? Vad kan jag göra för att, i dessa hektiska tider, få dem att känna ett gnutta lugn?"
 
Stress är och kommer alltid att vara min största fiende, men imorgon tänker jag klä upp mig, gå till jobbet och blända alla med mitt leende - inget ska då lyckas trycka ned mig såhär innan juletider!
 
Med kärlek,
Veronica