Mycket planering, nya elever, möten och idag studiedag... En stessig arbetsvecka, men ändå mycket rolig. Jag har nog några av de bästa arbetskollegor man kan tänka sig. Efter dagens möte känner jag ett otroligt lugn över att äntligen ha koll på hur jag ska arbeta för att gynna eleverna på bästa sätt. Trots att jag inte är behörig lärare så är det ändå jag som ska ha lärt ut allt vad det är eleverna ska kunna innan de går på jullov, om inte sommarlov rent av (!) Det är en otrolig press, en press jag för ett-två år sedan inte hade klarat en dag av. Idag är jag starkare och vågar faktiskt göra fel. Jag är mer trygg i mig själv nu och vet faktiskt vem jag är - eller vill vara, i varje fall.

 

Att misslyckas är inte längre något som skrämmer mig. Ett nederlag gör mig bara en erfarenhet rikare. Förut tröck de endast ned mig... Här om veckan tappade jag exempelvis matdosan så personalrumsgolvet fick smaka på spaghetti. Jag svor lite grand, plockade upp maten från golvet och sedan skrattade jag och sa "Det är tur att man har långlunch idag!". Jag for på Willys och köpte en färdig portion wok och satte mig sedan och åt med personalen som alla hade sett min klumpighet - allt utan att känna mig det minsta besvärad. Hade samma sak hänt för ett-två år sedan så hade jag satt mig på mitt arbetsrum med gråten i halsen - rädd för att möta mina arbetskollegors ögon. Att leva med psykisk ohälsa är en kamp för var dag och jag har äntligen kommit till stadiet där jag faktiskt vet hur jag ska hantera det. Visst, en del dagar ligger jag där på havsbotten, panikslagen, men det är inte lika läskigt längre - alla har vi dåliga dagar. Jag har lärt mig att andas under havsytan, helt enkelt. 

 

Man kan säga att denna vecka har varit lite utav ett prov på hur mycket min ångestladdade kropp klarar av efter flera års träning: ...jag slår ett öga på kunskapskraven och, ja, jag är helt klart godkänd. 

 

Något som däremot har varit påfrestande denna vecka är min förbannade visdomstand som kommit på att den ska sätta käppar i hjulet för mig. Ständig värk med svårigheter att äta, prata och leva ett normalt socialt liv. På måndag väntas röntgen av roten och förhoppningsvis en tid för utryckning. Jag är något less på denna meningslösa tand nu...

 

...men nu är det helg! Min älskling rullar snart in på gården för en mysig hemmakväll med familjen och imorgon väntas barnbio med fina vänner.