Nu var det långt mellan gångerna igen. Jag tycker jag har något jämt och ständigt och att då sätta sig ned och skriva är inte det mest optimala. Det är allt från jobb till att umgås med vänner och familj. Skrivandet har änu en gång hamnat i andra hand, trots att jag vet att jag mår så mycket bättre då jag skriver regelbundet.

 

Jag är nu inne på min tredje arbetsvecka på Granbergsskolan, åk 7-9, och det känns som om jag varit där så mycket längre. Man börjar få koll på elever och personal, salar och scheman - till och med min planering fram till höstlovet ha tagit form.

 

Idag startade "Läslyftet", en "kurs" för oss lärare för att vi ska bli bättre i vårt undervisande, och aldrigt har jag varit så glad för att få arbeta mer. Läsa, skriva och klura på arbetstid - det kan inte bli bättre! Imorgon väntas möte med undervisande i årskurs 5, då det är tänkt att jag även ska hålla i något lektionspass hos dem. Det känns som om jag är omtyckt och gör nytta på Granberg och det är viktigt för att man ska trivas i det långa loppet. Det går bra nu, med andra ord!

 

* * *

 

I måndags var jag till Präst Näset med min mentorsklass. En mycket trevlig dag med härliga ungdomar som kom med kloka tankar och idéer under dagens problemlösningar. Den enda nackdelen var all mygg... Jag är inte den som får myggbett, men denna gång var de även intresserade av mig. Då man sällan blir biten så glömmer man lätt bort hur det känns och det här var en sådan gång: Det kliade febrilt på vänster smalben då jag körde hem till Marma efter jobbet igår och jag undrade vad fan det var som kliade så förbannat. Idag stod jag i duschen och konstaterade att jag var alldeles prickig om benen. "Utslag?", var min första tanke, men sedan slog det mig att det var myggbett. Min fråga är då: "Hur lyckas man få ett tiotal bett på en och samma dag, då man knappt haft 10 bett på 20 år?"