Under hela förra veckan hade jag en förskylning som låg och pyrde med rethosta och snuva. I söndags bröt den ut på rikitgt och nu ligger jag hemma i feber och ett ömmande struphuvud. Jag kan knappt andas pga att den är så sårig och att svälja är ett rent helvete... Måste ju säga att det inte riktigt var såhär jag ville börja mitt sommarjobb på Tempo på! Jag som så sällan blir sjuk...

 

Rösten har jag i stort sätt tappat och jag kan inget annat än att hålla både tummar och tår för att den hinner komma tillbaka till på lördag då jag ska sjunga på min morbrors bröllop. Vila och tystnad är vad läkarna rekommendrerar och förhoppningsvis hjälper det i kombination med hostmedicinen jag fått receptbelagd. Förstår ni hur svårt det är att hålla tyst då man heter Veronica Åberg Svensson..? 

 

Jag tycker sällan synd om mig själv, men just idag är en sådan där dag då nästintill allt känns åt helvete. Vad har jag gjort för att förtjäna att må såhär? Det är tur man har en fin vecka samt midsommarhelg att drömma sig tillbaka till: