I lördags var det vigsel mellan min käre morbror Mats och hans fästmö Annika. Efter 18 år tillsammans tog de äntligen nästa steg. Bröllopet var enkelt och intimt med partytält och plasttallrikar på gården i Bergsjö. Mer än så behöver det inte vara.

 

Jag ordnade både hår och smink på bruden med lite hjälp av Emily, min brors fästmö, och fick även äran att vara vittne för vigseln. Någon sång vid cermonin blev det inte för min del, då rösten min fortfarande är på rymmen, men jag läste upp sångtexten för brudparet för att ändå få fram mitt budskap:

 

Jag är en riktig romantiker och tycker att allt är tillåtet i kärlek. Kärlek är bra för både kropp och själ och bör därför inte vara något man undanhåller pga, exempelvis, dålig timing eller rädsla för framtiden. Lev i nuet och låt tiden hitta din "one true match", men var inte rädd för att ta steget och satsa då du väl träffar den där mannen/kvinnan som får ditt hjärta att bulta i 180, men som samtidigt gör dig sådär lugn att alla dina leder tycks smälta samman.