Mamma jobbar och Albin är ute och fiskar. Fötterna värker från dagens arbetsdag, håret är uppsatt i en boll, på kroppen sitter en t-shirt i herrmodell som är på tok för stor, tvättmaskinen är igång och i handen har jag en goan grogg. En fredagkväll helt i min smak. Egentid ❤

De flesta är ute på, förmodligen på brännbollsyran i Bollnäs, men jag fick mitt i onsdags då jag och Lisa var ut. Jag hade turen att var ledig igår, torsdag, så vi passade på.  Vi träffade trevligt folk och pratade om allt mellan himmel och jord medan vi njöt av sommarnattens härliga luft - ett perfekt avbrott i vardagen, helt enkelt!

 

 

Nu får ni inte tro att jag är världens partyprisse (syftat på mitt tidigare inlägg.) Det blev ingen utgång för min och Bellas del i lördags. Vi båda var så trötta efter dagens jobb att vi istället valde att ha en lugn kväll med god mat, nån cider och, det vi är bäst på: en jävla massa prat. Tack för att du lyssnar så gott och inte dömer mig efter mitt röriga förflutna - du är en sådan bra vän!

I helgen blir det lungt, men ändå har jag längtat i en vecka nu. Imorgon väntas släktträff och jag kommer äntligen få sjunga inför folk igen - det är så underbart att ha rösten tillbaka. Jag tog en lång dusch och sjöng julsången ikväll, bara för att jag kan - det må vara fel årstid, men helt sinnessjukt roligt! Ni anar inte hur många olika sätt man kan sjunga Jingle Bells på...

 

Hur som helst: släktträffen är inte allt. Efter släktträffen styr "Lilla Blå" mot Marma för att, efter att ha varit isär i över en veckas tid, träffa min underbara pojkvän. Och ni hörde rätt: jag vågar nu kalla honom för min pojkvän. Ibland klickar det bara och man är liksom fast, men på ett bra sätt. Ju mer jag lär känna honom, desto mer kär blir jag. Jag har aldrig känt såhär förut. Jag har varit kär förut, otroligt kär, men inte på det här viset. Det känns äkta den här gången, sann kärlek, som om det aldrig kommer ta slut, liksom. Det känns rätt i hela kroppen. Vi må bara ha känt varandra i knappt fyra månader, men jag tror att man bara "vet" då det kommer till sådant här. Man behöver ingen erfarenhet för att känna då det är rätt eller fel. Har man sådana känslor, som dessutom är besvarade, kan man helt enkelt inte vara annat än ett par på riktigt. Jag kommer aldrig glömma dina ögon då vi satt på min morbrors köksgolv och diskuterade vad vi egentligen var och du liksom sken upp och berättade att du faktiskt såg mig som din flickvän. Det är tre veckor sedan nu och jag är idag redo för att gå ut med det på riktigt. Folk får tycka vad de vill. Jag är kär och jag kan inte hjälpa det. Som jag har sagt så många gånger förut: man rår inte för sina känslor. Jag tror aldrig jag har längtas så här mycket efter någon som jag gör efter dig just nu, Andreas!

 

* * * * * * * * * *

 

Nu ska jag ta min otroligt glamourösa fredagslook till tvättstugan och hänga lite tvätt. För första gången denna vecka så har jag äntligen fått något gjort! En mycket bra start på en mycket bra helg.

 

Med kärlek,
Veronica