Idag var vi till Kats på Kats & Dogs för lite djurkommunikation med Zellah. Hon prickade allt mitt i prick - allt ifrån hur Zellah är som hund och älskar snö till vart jag, respektive Erik, sitter vid köksbordet då vi äter. Gôrhäftigt!

 

Hon verkar i varje fall trivas i lägenheten samt i vårt sällskap så det är en stor sten som har släppt från bröstet. Det är dock några småsaker vi måste jobba på... bland annat så måste vi ändra om våra rutiner innan promenaderna då hon inte tycker om energin som skapas i den lilla hallen då vi trängs. Hädan efter får hon sitta i köket tills vi har klätt på oss och säger att det är dags att gå.

 

Vad som hände den där söndagen innan jul, som fick henne att bli rädd för att gå på golvet, fick vi ett luddigt svar på, men det är i varje fall ingen från andevärden som vill henne något ont - tack och lov! Att det är någon från andevärden i lägenheten kunde dock inte nekas... Svaret vi fick var i alla fall att det var något som blev för mycket för Zellahs psyke att vattenglaset tillslut rann över. Zellah hade då hamnat som i en vakuumbubbla och kroppen hade domnat bort. Inte konstigt att man får panik och inte kan gå då! Den här negativa upplevelsen kopplade hon i varje till vårt golv/lägenhet och blev därför skraj. Kommer det tillbaka så får vi lägga ut mattor där vi upplever att problemet är som värst och sedan successivt ta bort dem. Just nu går det bra, men det känns bra att ha fått något typ av svar.

 

Jag personligen tycker att upplevelsen Zellah fick låter som hur det är då min ångest är som värst. Man går som i en bubbla och kan inte skilja på dröm eller verklighet och när man går känns det som att golvet är gjort av moln och inte ger något motstånd - som om fötterna/benen är bortdomnade.

 

Zellah ligger nu och sover på mattan i hallen och väntar på att hussen ska komma hem från jobbet. Jag själv är nyduschad och har just målat naglarna i två färger jag köpte innan jul - en brun som jag trodde var mer beige och en annan i silver. Den silvriga pryder nu även mina tånaglar... lite vardagslyx, sådär!

 

 

Imorgon är jag engelskavikarie på högstadiet och till skillnad från igår så är jag mer taggad. Att vara med ungdomar som vill göra allt annat än att sitta på lektion kan vara en aning påfrestande då man inte får någon respekt. Imorgon känns det som att självförtroendet kommer vara på min sida och jag slipper då bli så arg och frustrerad. Jag växer i varje fall som person då jag står där längst fram vid whiteboarden och försöker hålla i dessa lektioner!

 

För en vecka sedan så låg jag i soffan och grät pga ångest, men efter en helg i Järvsö med enormt underbara människor så mår jag så otroligt mycket bättre!